En kyrka för hela livet

Några av Ansgarskyrkans mötesplatser

• Café Ansgar Mån-Tor 10-16, Fre 10-15 & Lör 11-14
• Återbruket Tis 15-18 och Lör 11-14
• Ung torsdag Torsdagar 18.30-21:00
• Språkcafé Lördagar 10-12
• Stilla stund – andakt Mån-Fre 11-11.30

Buss 211 mot Björnbo – den där stökiga eleven som alltid kommer sent, eller inte alls!

Jag måste säga att det finns en sak som faktiskt kan imponera på mig och det är SL (Stockholms lokaltrafik). Jag vet, jag har själv stått på perronger och busshållplatser i flera decennier och tänkt onda tankar mot SL när tågen är sena eller uteblir. Ord som ”växelfel”, ”obehöriga på spåret”, ”tekniskt fel” och ”lövhalka” har med åren liksom blivit den verklighetsbeskrivning som vi stockholmare lärt oss att ta för given. Men samtidigt kan jag slås av hur bra det verkligen fungerar i en stad där det bor en bit över en miljon invånare och ett län på dryg två och en halv miljon. Bussar, pendeltåg, tvärbanor och tunnelbana. Alla dessa konstellationer för att ta oss till olika platser fungerar faktiskt i majoriteten av fallen på ett bra och smidigt sätt. Men såklart kan det ibland kännas frustrerande när det inte fungerar, kanske på grund av att vi också är beroende av SL och dess resenätverk. SL.s funktion handlar på detta sätt om något mycket mer än infrastrukturfrågor och stadsstrategier – vårt beroende av om SL fungerar eller inte, det är något som snarast drabbar oss existentiellt. Det blir till och med ett villkor för att kunna bejaka sig själv och sitt liv.

Fråga våra diakoner runt om i Stockholm som dagligen möter människor som inte kommer in i samhället på grund av att man inte har råd med ett SL kort.

I min doktorsavhandling som jag skriver talar jag om vikten av att hantera människors djupa beroende av varandra genom att erkänna dem på individuell, social och så institutionell nivå. En fråga i relation till detta blir då vad som händer om vi organiserar våra samhällen som om vi inte är beroende av varandra. Enligt filosoferna Max Horkheimer och T W Adorno är det när vi misslyckas att ta till vara denna djupt liggande sanning i vårt sätt att leva tillsammans som de kallar ”samhälleliga patologier”, uppstår. Så som segregation, isolering, kriminalitet, psykisk och existentiell ohälsa. På en institutionell nivå blir därför exempelvis SL som strukturellt system för att ta sig till jobbet, försäkringskassan, skolan, arbetsförmedlingen, läkaren osv helt avgörande när det gäller människors möjlighet till delaktighet.

Klockan är nu strax innan 09.00 på morgonen och jag står i Ropsten och skriver stora delar av denna betraktelse i väntan på buss 211 mot Björnbo. Jag har irriterat mig över att jag åter igen glömde att just 0900 så går det en enda buss som passerar Lidingö centrum och det är buss 211 och den är under mina snart fyra år som pendlare till Lidingö, nästan aldrig i tid, den till och med uteblir då och då. Det är den där bussen som likt den där ”stökiga eleven” i klassen som alltid kommer för sent och som alla andra måste anpassa sig efter. Men just i dag, kan jag stå ut med, ja till och med njuta av att bussen är sen, kanske inte ens dyker upp. Det är en riktigt solig morgon och jag känner dessutom att det är varma vindar som gör att det går att ana att sommaren är på väg.

Guds rika välsignelse!

Pastor Ulf Bergsviker

Följ med i Rune Forsbecks Ett år med Paulus

Ansgarskyrkan – en bildberättelse

av Michael Ringvall och Lennart Molin med stöd av Ansgarskyrkans kulturkommitté