En kyrka för hela livet

Välkommen till församlingsdag! 29 augusti kl. 10-16
Mer info finns här

Hur kan en människa tala och reflektera om Gud?

I nästan alla konfirmationer jag har varit med om har det funnits en lektion som handlar om Gud. Lektionen har inletts med att dessa fjortonåringar får försöka måla eller rita sin gudsbild. Personligen kan jag nog fundera över om detta är en så givande uppgift, för i grunden är uppgiften omöjlig. Både för en vuxen och för en fjortonåring. Ändå görs många återkommande försök i den västerländska kristna idétraditionen. Michelangelos massiva gudsbilder med muskulösa estetiskt perfekta kroppar som sträcker sig uppifrån och ner mot människan. Rembrandts gudsbilder, inte sällan beskrivna beskrivna på ett mer mänskligt sätt, Gud som finns mitt ibland oss med känslor och som delar villkoren för att vara människa. På ett sätt kan man säga att dessa stora konstnärer tillskrivits ett slags tolkningsföreträde vad gäller hur Gud ska förstås och se ut. Vem av oss i Sverige har inte sett en blond långhårig smal man som bär ett lamm på sin rygg. Denna bild är en av de vanligaste för hur vi föreställer oss Jesus. Väldigt långt i från hur Jesus beskrivs i profeten Jesajas bok 52:14, ”Många förfärades över honom, så vanställt var hans yttre, så föga mänskligt hans utseende.” Det är en motbild till den perfekta harmoniska konturerna. Vad som är intressant är att det urval av gudsbilder som jag nämnt här faktiskt gör något med oss? På ett sätt kan jag känna att Jesajas bild av de lidande guden, förkastad och vanställd är lättare att identifiera sig med som människa än Michelangelos nästan omöjligt distanserade Gud. En Gud som söker kontakt med oss människor men själv inte förändras.

Det finns också andra bilder av Gud. I mina samtal som pastor möter jag återkommande människor som klär Gud i termer som inte är så vanliga i kyrkan. Det är som om dessa människor försöker finna sig själv i sin tro utan att för den skull låta sig begränsas av vad de uppfattar som en alltför enhetlig kristen gudsbild som man behöver anpassa sig själv till. De beskriver ofta Gud som en ”inre balans i tillvaron”, ”en andlig balans”, ”en holistisk famn”, ”en fridfull inre frid”, ”tillvarons allt” etc. Inte sällan vill man tala om att man är andlig mer än religiös. Jag ska ärligt säga att jag inte förstått skillnaden. Jag uppfattar det som att andlighet är något som är mer än vad kyrkans religiösa reglerade liv är. Det är dock en annan diskussion. Låt mig stanna vid reflektionen om Gud och beskriva hur en teolog tänker och reflekterar om Gud på dess mest övergripande plan.

Mot den bakgrund jag tecknat här kan man säga att vi fått åtminstone tre olika karaktärer på bilder om Gud. Michelangelos kraftfulla allsmäktige Gud. Rembrandts och Jesajas bilder av Gud som en av oss, någon vi kan identifiera oss med. Och så bilderna som försöker komma bortom en mer kyrklig konfessionell beskrivning av Gud. Det är dock så att dessa mer ”opersonliga” bilder av Gud som en inre känsla, en fråga om frid, andlig balans etc också finns i den kristna traditionen, men det är kanske så att vi som är kyrkliga företrädare mer sällan predikat och synliggjort denna sida av den kristna traditionen.

Det som är intressant med att resonera på detta sätt om Gud är att man ganska snart inser en paradox. Nämligen att vårt språk om Gud å ena sidan är begränsat, å andra sidan behöver det inte vara godtyckligt. Frågan om Gud och bilderna gör något med oss och kan ha betydelse för oss även om vi inte med vårt begränsade språk kan fånga dem i exakta ord. Teologen  och professorn Jayne Svenungsson skriver i sin avhandling fram två grundläggande villkor för att tala om Gud. Jag tror att dessa är väsentliga oavsett variationerna av Gudsbilder. Svenungsson menar att en relevant gudsbild behöver vara förknippad med vår nästa. Kort sagt, en redbar reflektion om Gud behöver ta hänsyn till vilka effekter det får i relation till vår medmänniska. Annars blir Gud liksom förandligad och abstrakt. För det andra, menar Svenungsson att Gud inte endast kan reduceras till våra mänskliga viljor och projektioner, Gud är annorlunda än oss. Hur talar man om Gud utan att reducera Gud till en markering av vårt begränsade förnuft? Kort sagt: hur kan man tala om Gud utan att reducera Gud å ena sidan, å andra sidan hur kan vi tala om Gud så att Gud också har verkningskraft i våra liv?

Med dessa denna gång mer fördjupande teologiska reflektioner om Gud släpper jag er med frågan: Hur ser din gudsbild ut?

Guds rika välsignelse

Pastor Ulf Bergsviker.

Följ med i Rune Forsbecks Ett år med Paulus

Ansgarskyrkan – en bildberättelse

av Michael Ringvall och Lennart Molin med stöd av Ansgarskyrkans kulturkommitté